Uppfostran

Det här med att uppfostra ett barn är inte helt lätt. Man är så ”rädd” för att göra fel och vill hela tiden att allt ska rulla på och gå bra. Men vet ni vad? Livet går inte alltid och tågar på utan några hinder på vägen.

Vad är egentligen rätt och vad är fel?
När jag funderar på den frågan tänker jag att man bara kan gå till sig själv. Det är ingen annan som kan säga till dig hur du ska vara i din föräldraroll eller vad som är bäst för ditt barn, det är endast du som vet. Jag tror att man måste se vad man faktiskt gör och våga lita på att det man gör räcker, för visst vill man göra allt för sin lilla älskling?
När jag tänker tillbaka på min barndom får jag en hel del blandade känslor.. Det mesta tar jag med mig i Leahs uppfostran men det finns saker som jag anser ska tas på annat sätt.
Leah ska få leka med vem hon vill, hon ska inte hållas allt för hårt i sina tyglar utan jag vill att hon ska få upptäcka världen och testa sina vingar. Jag tänker stötta henne i precis allt och alltid finnas vid hennes sida. Jag tror på att visa mycket kärlek och att säga till henne hur mycket man tycker om henne är väldigt viktigt, det går liksom inte säga för många gånger.